Jag har varit sjukt dålig på att blogga...men nu kommer inlägget jag borde ha skrivit för 2 veckor sen :-) Efter att ha fyllt 20 år och firat födelsedag, träffat gamla vänner, firat av tentan med Jocke på italiensk restaurang, slappat och nästan blivit trött på att slappa var det dags för Peace & Love-festival.
Min vän Ida (tjejen som hängde med oss första kvällen på recceveckan), Sofia (tjejen med mörkt hår som var med på Valborg) och assistent-Frida snodde mammas bil och begav oss till maffia-täta Borlänge. Att tälta har aldrig riktigt varit min grej och med en hel del flyt och en schysst receptionist hade vi lyckats få tag på rum på Scandic. Festivalområdet kunde man se från fönstret, så det var helt perfekt. Något som var lite mindre perfekt var att arrangörerna hade fått totalt hjärnsläpp och glömt bort att bygga de handikappramper/handikapplatser som de utlovat på hemsidan, telefon och i informationshäftet. Oss gick det ingen nöd på ändå, vi flirtade in oss framför kravallstaketet på de flesta konserterna och trängdes med pressfotografer, sjukvårdare och säkerhetsvakter. The Sounds-Maja rökte sig igenom en jättehäftig spelning (jodå, hon sjöng med en cigg i handen/munnen nästan konstant...), kampen om knasigaste scenkläder slutade oavgjord mellan Ola Salo och Tomas Di Leva, Anna Ternheim spelade akustiska "Naked Versions" från nya skivan, Maia Hirasawa är stencool, Marit är lika gullig som vanligt och Borlänge älskar sina Mando Diao så mycket att vakterna (och vi) var rädda att staketet skulle brista. Salem Al Fakir, Sophie Zelmani, Weeping Willows, Shout out Louds, Kristian Antiila, Billy the vision & the dancers, Miss Li...Mycket musik blev det helt enkelt! Mellan spelningarna huttrade vi på hotellrummet eller på någon thairestaurang (Borlänge har ett stort överskott på just thairestauranger av nån outgrundlig anledning). En av de roligaste sysselsättningarna på hotellet var att försöka lista ut vilka band alla snygga popkillar på hotellet spelade i. (Och alla läskiga glamrockare som vi åkte hiss med, men åt det ägnade vi betydligt mindre energi). Artisterna har nämligen ett orange band som det står just artist på...Krockade med Dregen vid frukostbuffén och han var inte särskilt svår att känna igen trots en gigantisk munkhuva, inte heller Antiila, Sophie Zelmani, Maia Hirasawa, en f.d. Fröken Sverige och Big Brother-Kitty. Övriga ledde bara till mer eller mindre kvalificerade gissningar. Vilka som kraschade en room-service vagn i min hotelldörr 05.20 och ställde sig utanför och snackade om sin spelning kan jag ju också bara spekulera i, och det lutar åt ett pop/rockigt tjejband från Skellefteåtrakten.
Vi utnämnde Idol-Snäckan till torsdagens drygaste kille. Tack och lov stod nedanför scén vid oss och inte på :-) Nedanför scenen stod också vakterna på scen fem som släppte in oss framför scen på hemliga artisten Winnerbäck trots extrem platsbrist. De bjöd också på kaffe, godis och ännu mera kaffe. Sura blickar från de som stod på andra sidan staketet, men roligt var det. Hela torget höll på att brista när han sjöng "hugger i sten" och det blir nog ett av festivalens mest magiska ögonblick...
Stadsfestivalskonceptet rekommenderas varmt. Med en festival i centrum behöver man inte äta langos och hamburgare en hel helg, man kan vakna upp i en hotellsäng, shoppa i Kupolen på dagen och värma sig när man fryser. Även camparna verkar uppskatta närheten till civilisation. Vartenda eluttag i kupolen var ockuperat av en 13-åring som behövde ladda mobilen. Sötast var ändå den lilla tjejen som satt i fläckiga kläder på shoppingcentrats golv och fixade sin bästis hår med plattång...:-)
Med en bra line-up kommer jag definitivt tillbaka nästa år. Ni som gillar bohemliv och gyttja får signa upp för camp Johan och ni som är lite mer klaustrofobiska får gärna hänga på mig :-)
Min vän Ida (tjejen som hängde med oss första kvällen på recceveckan), Sofia (tjejen med mörkt hår som var med på Valborg) och assistent-Frida snodde mammas bil och begav oss till maffia-täta Borlänge. Att tälta har aldrig riktigt varit min grej och med en hel del flyt och en schysst receptionist hade vi lyckats få tag på rum på Scandic. Festivalområdet kunde man se från fönstret, så det var helt perfekt. Något som var lite mindre perfekt var att arrangörerna hade fått totalt hjärnsläpp och glömt bort att bygga de handikappramper/handikapplatser som de utlovat på hemsidan, telefon och i informationshäftet. Oss gick det ingen nöd på ändå, vi flirtade in oss framför kravallstaketet på de flesta konserterna och trängdes med pressfotografer, sjukvårdare och säkerhetsvakter. The Sounds-Maja rökte sig igenom en jättehäftig spelning (jodå, hon sjöng med en cigg i handen/munnen nästan konstant...), kampen om knasigaste scenkläder slutade oavgjord mellan Ola Salo och Tomas Di Leva, Anna Ternheim spelade akustiska "Naked Versions" från nya skivan, Maia Hirasawa är stencool, Marit är lika gullig som vanligt och Borlänge älskar sina Mando Diao så mycket att vakterna (och vi) var rädda att staketet skulle brista. Salem Al Fakir, Sophie Zelmani, Weeping Willows, Shout out Louds, Kristian Antiila, Billy the vision & the dancers, Miss Li...Mycket musik blev det helt enkelt! Mellan spelningarna huttrade vi på hotellrummet eller på någon thairestaurang (Borlänge har ett stort överskott på just thairestauranger av nån outgrundlig anledning). En av de roligaste sysselsättningarna på hotellet var att försöka lista ut vilka band alla snygga popkillar på hotellet spelade i. (Och alla läskiga glamrockare som vi åkte hiss med, men åt det ägnade vi betydligt mindre energi). Artisterna har nämligen ett orange band som det står just artist på...Krockade med Dregen vid frukostbuffén och han var inte särskilt svår att känna igen trots en gigantisk munkhuva, inte heller Antiila, Sophie Zelmani, Maia Hirasawa, en f.d. Fröken Sverige och Big Brother-Kitty. Övriga ledde bara till mer eller mindre kvalificerade gissningar. Vilka som kraschade en room-service vagn i min hotelldörr 05.20 och ställde sig utanför och snackade om sin spelning kan jag ju också bara spekulera i, och det lutar åt ett pop/rockigt tjejband från Skellefteåtrakten.
Vi utnämnde Idol-Snäckan till torsdagens drygaste kille. Tack och lov stod nedanför scén vid oss och inte på :-) Nedanför scenen stod också vakterna på scen fem som släppte in oss framför scen på hemliga artisten Winnerbäck trots extrem platsbrist. De bjöd också på kaffe, godis och ännu mera kaffe. Sura blickar från de som stod på andra sidan staketet, men roligt var det. Hela torget höll på att brista när han sjöng "hugger i sten" och det blir nog ett av festivalens mest magiska ögonblick...
Stadsfestivalskonceptet rekommenderas varmt. Med en festival i centrum behöver man inte äta langos och hamburgare en hel helg, man kan vakna upp i en hotellsäng, shoppa i Kupolen på dagen och värma sig när man fryser. Även camparna verkar uppskatta närheten till civilisation. Vartenda eluttag i kupolen var ockuperat av en 13-åring som behövde ladda mobilen. Sötast var ändå den lilla tjejen som satt i fläckiga kläder på shoppingcentrats golv och fixade sin bästis hår med plattång...:-)
Med en bra line-up kommer jag definitivt tillbaka nästa år. Ni som gillar bohemliv och gyttja får signa upp för camp Johan och ni som är lite mer klaustrofobiska får gärna hänga på mig :-)
4 kommentarer:
Åhh! Jag blir så avundsjuk. Winnerbäck o Salem skulle jag absolut också vilja se. Funderade på att fara på Storsjöyran men så klart tillåter inte mitt arbetsschema det.
Nästa år Martina, då sticker vi allihopa :-D
Joinar nog Camp Rebecca... Eller utnyttjar saker som dusch och fräsh toalett och låtsaslever tältbohemliv hos Camp Johan =)
åh, winnerbäck!!!
Skicka en kommentar